Allhelgonatid 1
Den faktiskt rätt nysvenska seden kring kyrkogårdar i allhelgonatid lär härstamma från 1920-talet läser jag i Dagens nyheter. Tända ljus och gravlyktor i höstmörker, ett minnenas mys långt borta från luguber höstlig kyrkogårdsstämning.
Jag besökte Hallsbergs gamla kyrkogård för att fotografera gravstenar och tog en promenad från gravkapellet
längs gången utmed muren på södra kyrkogårdsdelen. Det var som bekant osedvanligt varmt, till och med muren strålade ut lite värme, en soffa stod inbjudande längre fram i fonden.
Jag satte mig där med ryggen mot gamla kyrkogården och funderade på representativiteten i urvalet kvarvarande gravar och gravstenar på gamla kyrkogården. Hemmansägare från gårdarna runt kyrkan, husägare från grundartiden och folk från köpingen med nån titel. Hallsbergs församling är stor, så var är folk från Ålsta, Hamra, eller andra lite avsides delar? Stationskarlar, pigor, drängar, arbetskarlar liksom alla barnen verkar ha gått obemärkt in i evigheten.
Kyrkogården byggdes ut i en etapp 1903, men det togs upp nya gravar på gamla kyrkogården under hela 1900-talet. Därmed togs det rimligen också bort äldre gravar under samma tid. Lite fia med knuff om man får vara vanvördig.
Kommentarer
Trackback
