kulturminnet

Första reflektionen är måhända om de nya moderaterna inte står upp för sina föregångares uppfattning i vitala frågor utan vill lägga lite smink över sin historia. Varför inte - om de nu ska orda om saken - helt frankt säga - I allt det som hände de omtumlande åren runt första världskriget slut stod vi upp för våra konservativa värderingar och de ledde dit och dit i de på den tiden dagsaktuella frågorna.

Utan tvivel har frågorna sin laddning i synnerhet för kvinnorna. Problemet för socialdemokraterna är att sådant som hade verkligt stark laddning håller på att tyna bort i folkminnet. Mackmyrastrejken, t.o.m med Ådalen 31 ligger för långt tillbaka. Få finns kvar som kan minnas hur det var när han som statare och hon som statarhustru blev en lantarbetarfamilj. Jag tvivlar på att ens ivriga socialdemokrater läser Wigfors och tar med sig ett skålpund intryck till nästa arbetarekommunmöte.

Värdeord blir allmängods som singlar runt i debatten om kronor och ören och som kan enleveras av tilltagsna partisekreterare. Men det är ändå hoppingivande att det tar stopp när man försöker hantera historien på samma sätt.

Vad som är helt obegripligt är att man väljer att lyfta fram just den kvinnliga rösträtten och apartheiddiskussionen.

Vad vill man flytta blicken från?